Recension

Michel Onfray, Handbok För Ateister

Jag som ateist har alltid tyckt att det svenska samhället intar en alltför mesig och undfallande attityd till religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Det är irriterande att se kristna häva ur sig orimligheter utan att bli emotsagda, det är tragiskt att man så fort någon katastrof inträffat genast och automatsikt, närmast reflexmässigt, ringer efter en präst, det är obehagligt att se hur kristna fundamentalister i Sverige och i världen växer sig starkare och utmanar den värld vi tagit för given...

Under dessa omständigheter och i detta samhällsklimat känns det ytterst befriande att läsa en bok som Michel Onfrays "Handbok för ateister". I Michel Onfrays värld är det inte tal om nåt fegt medlöperi, här är det total konfrontontation med de tre monoteistiska världsreligionernas världsbild som gäller. Onfray avfärdar religiösa föreställningar som farlig vidskepelse och visar med stor iver varför han tycker så.

Boken inleds med en mycket vacker historia i Mauretaniens öken där en nomad av misstag på en enslig väg en natt kör ihjäl en schakal. Nomaden hade hållit för hög fart och inte hunnit bromsa i tid. I enlighet med den lokala religionen var detta en svår synd som kunde förhindra den arma nomadens inträde i paradiset. Sömnlös ligger den gode och fromme nomaden och våndas för att han kanske hindras vid paradisets portar av en död schakal. Denna lilla historia tycker jag på ett genialt sätt visar på hur orimliga konsekvenser religiöst tänkande kan få när bagateller och olyckshändelser blir viktiga och när man kopplar bort förnuftet.

Onfray fortsätter i sin bok att konsekvent att gå igenom allt det dödande och det elände som följt i de tre monoteistiska religionernas spår inte minst i vår del av världen. Onfray lyckas på ett mycket skickligt sätt argumentera för varför religion i sig är farligt och inte, som många kristna hävdar, dåliga ledare som uttnytjat religionen för sina egna onda syften. Med många referenser till de heliga skrifterna, till otaliga filosofer, ställer han utom varje tvivel att religionen i sig är farlig.

Ett centralt tema i Onfrays bok är den s.k. ateologin, en postkristen etik, en fördjupad ateism. Onfray menar att ateismen inte bara ska vara ett förnekande av gud utan att målet också ska vara en postkristen moral och en sekulariserad etik. Tänkvärt.

På ett mycket vackert språk och med imponerande stor kunskap tecknar han en mörk bild av vår värld och av vårt förgångna. Mot detta elände ställer Onfray den livsbejakande ateismen, han går liksom Sam Harris i "The end of Faith", så långt att han hävdar att vi inte har råd med religion och att ateismen är den ända vägen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Handbok för ateister är mycket givande att läsa och gav i alla fall mig ett antal nya insikter och tankar. Den ända invändningen jag har är att Onfray ibland blir lite för intensiv i sina beskrivningar av alla grymheter, lite maniskt predikande, vi har sas förstått redan första gången han berättar. Dessutom tycker jag att vissa fiolosfiska termer och vissa personer borde ha förklarat med fotnötter.

Det här är dock marginella invändningar, Onfrays bok är ett lysande brandtal för upplysningen, förnuftet och i förlängningen för vår nuvarande civilisation. Liksom närbesläktade The end of Faith är den ett viktigt tillskott till den alltför magra litteraturen om ett mycket viktigt och aktuellt ämne.

Författare

Recensionen är skriven av Axel

Diskutera

Diskutera recensionen i Ateistiskt Forum.

tillbaks  Tillbaks till startsidan


Sidan skapades den 7 september 2006
Sidan uppdaterades senast den 7 september 2006

(* extern anslutning)